ATT BALANSERA VETENSKAP OCH HUMANIORA

De enorma vetenskapliga framstegen under nittonhundratalet motsvarades inte av liknande framsteg inom humaniora. Människans kunskap om det fysiska universum har vida överträffat hennes kunskap om henne själv. De resulterande påfrestningarna från en sådan rubbad jämvikt förklarar mycket av det som har fått samhället ur balans och hotar vår framtid. Det Scientologin representerade för många när den uppstod på det tidiga 1950-talet, var att den återställde jämvikten.

Trots dess många framgångar, har inte vetenskapen lyckats tillhandahålla svar på frågor som människor har ställt sig sedan urminnes tider: Vilka är vi? Vad består vi av? Varifrån kommer vi? Vart är vi på väg? Vad är det vi gör?

Dessa frågor har alltid tillhört filosofins och religionens område, men traditionella svar blev otillräckliga, ställda gentemot vätebomben.

Scientologin, som bygger på samma kunskapsframsteg som ledde fram till förståelsen av kärnfysiken, ger moderna svar på dessa frågor. Den tillhandahöll användbara förfaringssätt som gjorde det möjligt för människan att nå det urgamla mål som hon har strävat mot i tusentals år: att känna sig själv och därigenom även känna och förstå andra människor och ytterst sett livet självt.